Den här sommaren kommer antagligen bli den mest hektiska sommaren i hela mitt liv. Den börjar den 12 juni och slutar den 12 augusti. I två månader kommer jag att bocka av två olika jobba i två olika länder och hälften av tiden kommer jag att vara hemlös.
I slutet av april fick jag nys om att Gävle kommun sökte studenter till ett antal sommarpraktikplatser. De sökte ekonomer, statsvetar och andra som under en månad skulle komma in och jobba under handledning och, antar jag, visa sig tillräckligt duliga för att få in åtminstone en tå respektive enhet. Mitt bland alla mindre sexiga studentöden så sökte de också en medievetare till kommunkansliet och, ja, jag bestämde mig för att söka.
Främst uppdraget man som (betald, ok?) studentpraktikant skulle få var att ta fram en broschyr åt överförmyndarenämnden i kommunen, som har utnämnings- och översynsansvar för kommunens förvaltare, godemän och förmyndare. Sure, det låter kanske inte så hett när jag beskriver det, men det är ju ett grymt uppdrag. Man får förhållandevis fria händer och förväntas leverera en broschyr i slutet av en fyraveckorsperiod.
Jag sökte jobbet och fick det. Jag kunde ta det på grund av att min nuvarande chef var så grymt schysst och tillät mig att korta av min praktik på Central Sweden med tio dagar. Hon tyckte istället att jag kunde komma tillbaka till Bryssel efter jag var klar i Gävle och täcka semestrarna. Central Swedens Brysselkontor kommer med andra ord att få en kontorstomte i juli som heter Jim.
Cvazy I say, cvazy! Eftersom jag inte hade så många fler alternativ än att säga upp min lägenhet i Gävle innan jag åkta till Bryssel har jag egentligen inget annat tak över huvudet när jag kommer hem än min mammas 2:a på 50 kvm. Så vistelsen i Gävle i juni och början av juli kommer att bli ett jävla lapptäcke av olika soffor och gästsängar. Morsan så klart, syrran, Jeppe, Linus och den gamle skepparkransen Magnus kommer att få en snyltgäst någon gång under den perioden.
Det mest ledsamma med det arrangemanget är att ett månadskort för X-tåget, namnet på tåget som trafikerar Gävleborg, kostar 1300 kr och ett sådant kommer jag att behöva för att ta mig till hälften av de personer som jag nyss räknade upp.
Nu är det dock två veckor kvar innan jag tar flyget hem och just nu sitter jag med en Chimary bredvid mig och det vidriga dokusåpa/tävlingsprogrammet “Sexy or Not” på TV:n. Det går ut på att tjejer och killar trippar fram till en panel med domare, åmar sig lite, tar av sig lite kläder, om de är ett par så hånglar de lite (gärna efter de har tagit av sig lite kläder. Sen får de betyg enligt vissa kriterier och beskedet om de åker ut eller går vidare till finalen. Visst låter det osmakligt? Och visst låter det lite grann som Big Brother? Grattis Jessica.
Jim Frisk, 2006-05-25
Vardag, Bryssel
Kommentera!
Permalänk
Ett par gånger under min tid här så har folk bett mig att skriva om hur min utbildning passar in i praktiken, hur det jag har lärt mig under min tid på Högskolan i Gävle kommer till användning här. Jag funderade ett tag på att nöja mig med att skriva att den främsta förtjänsten med att läsa Hannah Arendt, Michel Foucault, Ulrich Beck och de andra psykterroristerna har varit att jag kan vara smart i sällskap med smarta kvinnor. Det är i och för sig inte lögn, men lite mer än så borde jag kunna skriva i ämnet.
(more…)
Jim Frisk, 2006-05-20
Bryssel, Krönika
Kommentera!
Permalänk
Från stadsdelen St. Gilles i Bryssel där jag för närvarande bor.
Jim Frisk, 2006-05-01
Bryssel, Flickr.age
Kommentera!
Permalänk
Det är den 15 april och pengarna på kontot är nästan slut. Imorse knackade grannen på min dörr och meddelade att hon stängt av vattnet i hela huset på grund av en läcka på våningen under. Vissa dagar vill man bara lägga sig ner och spela död, bara för att få en godisbit (grogg?) när man reser sig igen.
Just nu är det påsklov i Bryssel. Att försöka få tag i tjänstemän på kommissionen den här veckan har varit som att lägga lappar i en stor svart låda och hoppa att någon läser dem. De som fortfarande jobbade verkade redan ha gått in i påskdvala, så det blev inte mycket konkret gjort. Man hade tid att skriva de där rapporterna som släpade efter och städa kontoret, men det var det hela.
Det är så mycket som jag har planerat att göra innan jag åker tillbaka till Sverige. Att vara här nere är dock som att fylla tjugo. Med tanke på hur snabbt tiden går så är det lika bra att acceptera att man inte kommer att hinna göra alla coola grejor man har planerat. När jag flög hit i januari hade jag en ganska lång lista av destinationer som jag skulle besöka innan jag återvände till Sverige. Paris, Amsterdam och London är kanske uppenbara. Även Köln, som inte ligger mer än ett par timmar bort, skulle besökas. På den lite mindre creddiga listan stod också Rotterdam och de belgiska städerna Gent, Antwerpen och Leuwen.
Än så länge har listan inte blivit en enda post kortare och det är bara två månader kvar innan jag flyger hem till Sverige igen. Och just nu ser det inte ut som att det blir något resande av förrän lönekontot än en gång fylls på. Det ligger en handfull euro på spismanteln och det är allt som är kvar för tillfället. På tisdag kommer min mamma att låna mig pengar så att jag klarar mig fram till den 27:e.
Men jag vill inte klaga. När grannen hade givit mig meddelandet om vattnet och jag, något ofräsch, var på väg till kontoret för att hämta vatten, då, då måste jag medge att kändes lite tungt att finnas till. När jag kom tillbaka hem med två och en halv liter vatten berättade dock grannen för mig att vattnet var påslaget igen. Det visade sig inte vara allvarligare än att man kunde stänga av vattnet i den berörda lägenheten. Efter en dusch, en grogg och en timme framför kalkonrullen End of Days (inse att Zchwarzengovernzator gör en äkta 80-talsfrukost i början av filmen! Dubbel espresso, gammal öl, asiatisk take-away - ner i mixern och tryck på knappen. Den måste gå till filmhistorien som en sista tough guy from the eighties-frukosten att komma från Hollywood, eller?) känns det mycket bättre.
Jim Frisk, 2006-04-16
Vardag, Bryssel
Kommentera!
Permalänk
Det har varit vackert i Bryssel idag. Redan på vägen till jobbet gick kroppen in läget Välmående. Solen värmde och vinden var svag. Känslan påminde mig om ett kärt resminne från 2001. Jag satt på en terrass på höjderna i Lyon tillsammans med tre andra kompisar och åt frukost. Klockan kan inte ha varit mer än sju när vi satte oss och solen gick upp medan vi åt. Då var kaffe och croissant en ganska exotisk frukost och jag minns att jag tyckte att det var på snudden lite för exotiskt. Jag minns också att luften kändes precis som den gjorde imorse. Det var varmt på samma sätt som när man precis stigit ur en kall dusch. Det pirrar i kroppen och benen känns lite svaga.
Välmåendet gjorde mig också klassisk nostalgisk inför tanken på att komma hem till ett midsommarhögt Sverige och supa mig redigt full.
Nyligen insåg jag också att jag snart bara har två månader kvar här. Det gjorde mig deprimerad. Vi skämtar alltid om att veckorna går så fort och min käpphäst i konversationerna är att så fort det blir tisdag så är det lika bra att acceptera att det är fredag. Dagarna där emellan försvinner lika snabbt som raklöddret från ansiktet när man rakar sig. Du sköljer bladen, det vita löddret försvinner i avloppet. Det blir fredag.
Det värsta är att det verkar vara mer än bara en lek med tidsuppfattningen. Rent tekniskt, rör sig inte Jorden aningen snabbare mätt i km/h närmare bältet runt ekvatorn? Jag börjar bli övertygad om att det måste vara förklaringen till att månadsjävlarna bara flyger iväg här nere.
Jag får lov att skriva om det i min nästa krönika för studenttidningen i Gävle. Det vinner nog över idén att göra en kukformad rundvandring i Bryssel och beskriva vad jag ser.
Jim Frisk, 2006-04-06
Vardag, Bryssel
Kommentera!
Permalänk
- You’re toyte, ropade Jeppe till en stackars fotgängare och började öppna sin väska.
Vi var på väg hem från Havanna, en klubb strax nedanför Palais de Justice, och var past drunk. Way past drunk. Ur väskan tog han först upp en randig halsduk som jag tror att han ärligt blev överraskad av att ha där. I handen hade han redan ett gardinband som han stulit från klubben. Och det slutade inte där. Ur väskan tog han också en oöppnad liter ananasjuice.
Jag skrattade åt den fulla jäveln då och jag skrattar nu, men på lördagen, dagen efter, skrattade jag inte. Han påstod att jag log medan jag försökte sova bort den värsta baksmällan på fem år, men jag tror att det var bullshit. Jag försökte prata i telefon två gånger innan jag gav upp det. Magen vände sig bara jag öppnade munnen. Jag tog till och med en lång promenad runt parken i närheten av min lägenhet innan jag gav upp det. Bara att resa sig från en parkbänk fick det att snurra i magen.
Klockan nio tog vi spårvagnen ner till centrum för att möta Johanna & Co och se på V for Vendetta. Jag tror att det var ungefär vad vi alla klarade av och jag är glad att vi såg den. Jag vågar redan säga att det är den bästa filmen jag kommer att se i år. Den har egentligen inga svaga punkter. Det finns saker att hämta från nästan varje scen som var för sig duger för en ölkonversation. Fantastiskt! Man kommer att titta på den här filmen om 20 år och hylla den för dess fantastiska skärpa och förmåga att göra bildpoesi av samtidshistorien.
Idag for Jeppe hem. Han sitter förhoppningsvis på planet när jag skriver det här och har tyvärr, som den arbetarklassresenär han är, en hård natt framför sig i Stockholm. Han upptäckte efter han bokat den billigaste Ryanair-biljetten, givetvis utan ombokningsmöjlighet, att det inte går något tåg hem från Stockholm till Gävle när han kommer fram. Hoppas att det reder ut sig. Någon gammal polare eller ett gammalt ragg måste finnas i Stockholm som han kan krascha hos.
Det har verkligen varit en grym helg. Johannas och Emmis kombinerade födelsedagsfest var ett sjöslag utan like, filmen på lördagen var av grymmaste ras och Jeppe var här och hälsade på. Nu återstår det bara att sova. Som vanligt i Bryssel. Det enda man saknar i den här staden är sömn.
Jim Frisk, 2006-04-03
Vardag, Bryssel, Film
2 kommentarer
Permalänk
Det är 18 grader varmt, haglar och blixtrar just nu i Bryssel…
Jim Frisk, 2006-03-27
Vardag, Bryssel
Kommentera!
Permalänk
Det är ganska underlig vecka som tar slut idag. Den har verkligen gått från toppen av alla toppar till botten och tillbaka uppåt igen på alla möjliga sätt.
Tyvärr verkar det som att min polare Jeppe inte kommer att kunna göra sin resa till Bryssel nästa vecka och hälsa på mig. Vi har planerat inför resan i, ja , en hel månad nu, men så stjälptes hela projektet i sista stund på grund av ett visst nyckfullt organ och oroliga doktorer. Jag tror att han kommer att skriva om det på sin blogg.
Något som satte bokstavlig guldkant på veckan var att min far bestämde sig för att jag hade lite för lite pengar och fyllde på kontot med välbehövliga euro. Det gjorde att jag kunde göra en efterlängtad runda ner till shoppingstråket Rue Neuve. Efter tre timmar stod jag med en tröja och ett par nya, tajta jeans i en påse. Jeppe har snackat sig hes om att han ska köpa ett par Cheap Mondays och börja en ny period av sitt liv och jag tror att jag har drabbats av allt hauteng-snack. Om det kommer att innebära början på en ny period vet jag inte, men det är ett par grymma jeans, det är helt klart.
Det blev som vanligt en del öldrickande i helgen också. Fredagen slutade rätt obehagligt i sällskap med en full och deprimerad estländare som började krossa flaskor mot gatan. Igår hade ett gäng norrmän bjudit in till en fest som visade sig vara lite av en minifestival inomhus med mycket sprit och mycket, mycket folk. Utan fulla estländare.
Kvällens fråga är om det verkligen är någon skillnad mellan en husfest med EU-folk i Bryssel och en husfest med studentfolk i Gävle?
Jim Frisk, 2006-03-26
Vardag, Bryssel
Kommentera!
Permalänk
Det är måndag och jag sitter och försöker avsluta en krönika för Gävle studentkårs tidning. Jag började skriva för den under hösten och när jag fick praktikplatsen i Bryssel så tyckte både jag och redaktören att det var en bra idé att jag fortsatte att skriva.
Frågan är bara vilka händelser, fenomen, platser och människor man ska skriva om. Hur hittar man guldkornen i smeten som är vardagen (eller de oformliga minnena av festdagen)?
Den här helgen var kanske den mest minnesvärda sedan jag kom ner hit till Bryssel, men jag kan ändå inte skriva en krönika om den, bara den. Jag måste få med att orkidéerna på kontoret blommar nu och att det regelbundet, åtminstone då solen håller sig framme ända till eftermiddagen, står en man och spelar trumpet på gatan utanför mitt kontor. Det får inte bara vara “du skulle ha varit där”-skildringar om utekvällar, men det får heller inte vara för många gulliga vardagsbetraktelser.
Valet står inte heller bara mellan vardag och festdag. En stor del av min personliga upplevelse av Bryssel är ju också hur den skiljer sig från situationen i Sverige innan jag flyttade hit, och hur mycket av Sverige som jag håller fast vid. Jag pratar ju med polare hemifrån på nästan daglig basis och läser svenska dagstidningar regelbundet. När jag delar en hissfärd med någon annan som jobbar i min byggnad, så är det vanligtvis en svensk. Och om jag är riktigt motiverad så kan jag gå och köpa Polarbröd och andra svenska matvaror strax bakom EU-kommissionens glas- och stålpalats. Så hur förbrysslad blir jag under min vistelse här? Det är viktigt för mig.
Det är en bra idé att skriva om mina upplevelser här i Bryssel. Jag skulle själv vilja läsa en sådan krönika om någon annan skrev den. Jag är bara så osäker på hur jag ska göra den läsvärd när jag skriver den själv.
Som avlslutning så måste jag bara får rekommendera att alla som kommer överens med den här bloggen skaffar ett konto på MySpace.com. Ni hittar mig där som xkimox. Jag vet att det är stora Duh!-stämpeln på den rekommendationen, men för er som inte redan har ett konto så är det bara att registrera sig. Beroendeframkallande som heroin. Kolla också igenom min Del.icio.us-ström och de netlabels som ligger där. Det är fantastiskt med gratis musik och gratis musik kan faktiskt vara fantastisk.
Jim Frisk, 2006-03-20
Vardag, Bryssel, MySpace
Kommentera!
Permalänk
Det är lördag och det verkar som att jag äntligen kommer att få lite sömn. Björne, som underligt nog inte har någon blogg fastän han är en hängiven tekniknörd, har ringt två en gånger (den andra gången var det inte Björne, men det handlade om samma fest) ikväll och försökt övertala mig att komma över till en finsk fest. Och finsk fest betyder i det här sammanhanget inte samma sak som irländsk julafton, vilket man som svensk kanske kan tro, utan bara en fest med en massa finnar närvarande. Han hade köpt mycket, säkerligen för mycket, att dricka och kommer inte att vara så stöddig imorgon, tror jag.
Jag sitter och konsumerar lite hjärndöd underhållning i väntan på att få gå och lägga mig. Att få sova känns som den enskilt mest attraktiva aktiviteten den här kvällen. Förhoppningsvis ska koltrastar och kajor och alla andra fåglar som brukar hålla låda, hålla käften i natt så att jag får sova.
I onsdags såg jag Brokeback Mountain tillsammans med den just nu gruvligt berusade Björne och en praktikant från svenska ambassaden här i Bryssel. Mina reflektioner är nog ganska överflödiga vid det här laget, men två saker tar jag med mig från filmen. För det första är jag imponerad av hur Ang Lee har lyckats mainstreama homorelationen mellan Ennis och Jack, så att vilken nästan vem som helst kan engagera sig i kärlekshistorien i filmen. För det andra så är det svårt att bortse från filmens vidare koppling till det samhälle eller den tid den visas för. Det är hjärtligt att kärlekshistorien är så vacker, men vi har fortfarande en lång väg att gå innan våld och diskriminering mot homosexulla är något vi kan sortera till det förflutna.
Batteriet i iBooken börjar ta slut nu och jag börjar själv bli lite låg på energi. Jag ska nog ditcha Lara Croft nu och lyssna på Madge Weinstein innan jag somnar. Work that prolapse!
Jim Frisk, 2006-03-12
Vardag, Bryssel
Kommentera!
Permalänk
« Tidigare inlägg
Mina listor »